Maj 2013
Valborgsmässoafton är okänt här i Portugal. Vi saknade firandet ute på Sandhamn. Först middag på Värdshuset, därefter fackeltåg över Sandön, sångerna och elden på stranden mot havet.
En portugisisk flicka anförtrodde mig att det här med att demonstrera på första maj stod inte på agendan, vi måste faktiskt arbeta för att få ihop tillvaron!!
Den första dagen i maj klippte vi av navelsträngen med Marina de Lagos. Bess Safari Too har under det gångna vinterhalvåret legat mycket väl skyddad i hamnen, vi har på alla vis haft en tillvaro med hög kvalitet. Till hösten återvänder vi!
Efter att ha ätit frukost på Cais J Café sträckte vi i lätt vind över Baia de Lagos, seglade till Portimão, svajankrade vid Rio Arades utlopp helt nära Forte de São João. En lätthanterlig start av seglingssäsongen.
I cockpit dricker vi eftermiddagskaffe, äter choklad med integrerade rostade majskorn, låter quirky men är riktigt gott, lyssnar på Fleetwood Mac. Gold Standard.
Portimão är en av Algarves största städer. Staden har anor från romartiden, då man bosatte sig vid den naturliga hamnen som finns där Aradefloden rinner ut i Atlanten.
Natten på svaj är lika lugn och stilla som i en åboländsk vik. Förutom då fiskeflottan på småtimmarna kommer dundrande - NO MERCY!!!
Även denna dag kan vi i en laber bris sträcka längs kusten, förbi Pta da Alfanzina och Ponta dos Castelos. Vi får sällskap av säsongens första delfiner - er tröttnar vi aldrig på!
Bebyggelsen runt Marina de Albufeira är one-of-a-kind. Antingen. Härligt med en arkitekt som vågar ta ut svängarna och tänka utanför den söndertjatade boxen. Eller. Arkitektonisk härdsmälta. Begrunda själv vårt fotografi.
Parque Natural da Ria Formosa är naturvårdsområdet vid Faro, sträcker sig sex mil längs kusten. Det är ett område med laguner, småöar, saltängar och träsk. Förutom en rad rara sjöfågelarter trivs ormar, paddor och kameleonter i området. Mot havet skyddas området av långsmala, låga sandöar. Mellan två av dem, vid Cabo de Santa Maria, finns en passage med tillräckligt djup. Där gick vi in och ankrade vid Ilha da Culatra. Ön har ingen landförbindelse, inga vägar, inga bilar men, enligt uppgift, en befolkning på runt 3000 invånare.
På samma gång som Ria Formosa, som sagt, är naturvårdsområde har vi kvällstid en fantastisk vy över Faros alla ljus, vackert. Här vill vi tillbringa ännu mer tid!
En högteknologisk reflektion. Ombord har vi två vindinstrument. Ända sedan snögloppet i norra Kalmarsund, det vill säga för ett år sedan, har de fungerat intermittent, för att vara diplomatisk. Ofta har både det visade värdet för riktning och vindhastighet varit hämtade från yttre världsrymden, men nu och då har det även varit ordning på torpet. Sådana här högteknologiska underverk är som bekant numera överlastade med zillioner funktioner, high-tech högt och lågt, varav vi säkert upptäckt hälften. Eller i varje fall en fjärdedel. I manualen förbjuds användaren att själv öppna dyrgripen, anlita endast auktoriserad sevicetekniker, skruvmejsel och skiftnyckel är inte riktigt på dagordningen.
Kort sagt, du kan och får inte göra någon form av ingrepp själv.
Med erfarenheterna av plotterdebaclet, se fliken Praktiska Tips, i färskt minne har jag hesiterat inför att ta mig an problemet.
Men, bäste hemsideläsare. Nu, efter ett år, har jag personligen reparerat båda instrumenten. Med pekfingret. Knackade på respektive instruments visartavla, KNACKADE, och vips, fungerar båda nu som schweiziska urverk!!! Oh sweet Jesus...
Funderingar
Vi vet att många av Er, kära hemsideläsare, följer oss även via marinetraffic.com. Ni har då konstaterat att vi efter Kristi himmelfärdshelgen retirerat från årets hitintills ostligaste position, Culatra, till ankarplatsen i Rio Arades flodmynning. Ja, ja, ja, vi låg även några dagar i hemmahamnen Lagos med anledning av ett oprognosticerat praktiskt bestyr.
Nu rejält efter i schemat, Madre Mia! Nu måste vi hålla super-sonic-hastighet för att hinna dit och dit enligt tidigare uppgjord plan... ! Eller...ehh...? Ankarplatsen här nedanför Forte São João är väldigt trevlig... Varför måste vi...? För vem måste vi...? Vi lever i en comfort zone, småarbeten på båten, har tid att läsa, klimatet är fantastiskt.
Vi har tidigare under många år seglat enligt noggrannt uppgjord plan. Vi har ofta ett halvt år innan seglingen vetat i vilken specifik hamn vi ska vara det och det datumet. I bland måste man av olika anledningar organisera sig på det viset. Inget fel i det, men nu seglar vi under andra förutsättningar.
Bestämmer oss för att för första gången segla utan en uppgjord plan. Förmodligen inte riktigt salongsfähigt. I höst får vi utvärdera. För säkerhets skull tar vi bort fliken Årets segling. Har ordningsmannen fått generalknas?!
Håll i hatten. Riktigt ordentligt
I går vid ankarplatsen på Rio Arade hade vi två sjöväderprognoser. Båda berättade om ett antågande blåsväder, den ena menade att debuten är i dag under eftermiddagen, den andra att det infaller under påföljande dag. En ovetenskaplig magkänsla gjorde att vi i går vid lunchtid satte segel och tog oss till Lagos. Knappast på galaxavstånd.
Redan nu under förmiddagen har vinden ökat med besked. Här i Lagos står vågor inte på dagordningen, däremot tar luftströmmarna tag i riggen och ruskar om alla våra tjugofem ton. Holy macaroni!
Positiv feedback
Vi är mycket nöjda med skicket på vårt teakdäck. Både på Mistralen Black Bess, Sweden Yachts Bess Safari och nuvarande Najad har jag skött dem på samma vis. Såpa, färskvatten, svamp och mjuk tandborste, på senare år kompletterat med Boracol. Mina erfarenheter är positiva, har vid flera tillfällen under åren fått metoden bekräftad av båtbyggare på olika Orustvarv.
Två av marinans marineros approacherade mig häromdagen. De började med några försiktiga lovar runt oss, men verkade till sist bestämma sig för att ta kontakt. De visade sig att de här två trevliga killarna fått i uppdrag att behandla ett däck. Under en tid hade de studerat vårat, fina, däck. Nu ville de konsultera mig om min metod! Lite kul när proffsen frågar oss amatörer om råd.
Redan höst?
Den hårda vinden avtog inte, som normalt, i samband med solnedgången. I dag har den tilltagit ytterligare, dessutom ackompanjerat av regn och skräckinjagande 15 grader. För all del plus, men ändå. Knappast skönhetsväder.
Blitz wetter
Efter nu en komplett vecka med, hård alternativt frisk vind, 10 till 15 grader, ständiga regnskurar, kröntes eftermiddagen med ett åskväder av Platinum Standard. Madre Mia!! Vilket naturens skådespel!
Sent om aftonen, när mörkret lägrat sig, vinden tjuter i riggen, regnet smattrar på rufftaket, vi sitter i vår uppvärmda salong, är det oundvikligt att associera till en höstkväll i någon av våra fantastiska skandinaviska arkipelager.
Palatslunch
I den rofyllda byn Estoi ligger Palácio de Estoi. En lokal adelsman påbörjade bygget av palatset på 1840-talet, men avled strax efter det första spadtaget. En annan förmögen man, José Francisco da Silva, lät slutföra byggnadsverket, vilket stod klart 1909. För arbetet belönades han med titeln Visconde de Estoi.
Palatset är en skamlöst ståtlig rokokopastisch. Interiört nu restaurerat, en ögonfröjd i pastell och stuckatur. Trädgåden i flera nivåer är i dag till viss del återställd. I direkt anslutning till palatset ligger en nybyggd exklusiv hotelldel, sammantaget en Pousada, den portugisiska motsvarigheten till spanjorernas Parador.
Vår lunch var over the top - hit återvänder vi gärna!
En wire betyder så mycket
En ensam fransman i en vintage Jeanneau ankrar ett par meter (!!) från oss. Det är gott om plats här på floden där vi svajankrat. Approcherar honom, maskinproblem. Det visar sig att motorn mår bra, backslaget mår bra, men wiren mellan backslaget och reglaget vid rorsmans plats gått till de sällare jaktmarkerna. För att manövrera fram/back/neutral får man manuellt föra spaken på backslaget till aktuellt läge. Knivigt om man är två, absolut hurly-burly om man är ensam.
Fransosen och undertecknad bestämmer oss för att ta hans båt in till hamnen, för att få tillgång till en mekaniker. Han tar hand om först ankaret, därefter i hamnen förtöjningslinor och fendertar. Själv tar jag rodret samt den kanske inte så delikata uppgiften att som gubben-i-lådan hoppa mellan motorn under salongsdurken och cockpit. Vi gjorde en prickfri, ja faktiskt, tilläggning och frassen var lycklig.
z
xxxxx
